- Av Stina Larsson -
På 1800-talet var det klent med läkare och sjukvård. Folket i de små byarna hade svårt att nå någon läkare. Detta kom Gunnar Nilsson (född 1835) att ömma för människor och djur. Han skaffade en mängd läkarböcker. Den första vid 33 års ålder och studerade medikamentslära och skickade efter medicin från apoteken i Östersund. Han blev mycket efterfrågad och kunde gå miltals vägar.
Han var rätt barsk, men hade ett gott hjärta. Kom han till ett mycket fattigt hem tog han inget betalt. Han fick ta hand om en del olycksfall också, bl.a. en man (Nisse opp i Hön) som fick tummen avhuggen. Han plåstrades om och läkningen gick bra. En dotter-dotters spräckta överläpp efterlämnade ett nästan osynligt ärr.
Emma Vestman (Strid) har berättat om, att hon som barn fick en blemma på ena ögat. Eftersom det var en barnafödsel i Gunnar Nilssons granngård, tog hennes mamma henne till barnmorskan vilken anmodade henne att ta flickan till läkare i Östersund. Men hennes mamma gick med flickan till Gunnar och fick ögondroppar som hjälpte. Fick även samma besvär på andra ögat men med dropparna blev även detta friskt.
Hon var även med på en olyckshändelse där hon med sina kusiner Märta och Olle rev torvströ. Hon och Olle drog veven och Märta matade in och plötsligt fick hon handen i torvrevaren. Hennes mamma drog loss handen ur denna. Emma följde sin kusin Märta till Gunnar Nilsson som sökte lägga tillrätta och plåstrade om handen. Andra dagen for de till lasarettet med henne och läkaren skulle ha gett beröm att detta var fint gjort.
Han hade en stor boksamling förutom läkarböcker för människor och djur, en stor samling andaktsböcker, som dock kom att skingras vid auktion.
Har även hört berättas att Gunnar Nilssons mor Barbara Bengtsdotter född 1805 opererades i sitt hem obedövad för blindtarm. Hur och av vem finns ingen uppgift.