När elströmmen kom...

                                  Smed och kocka. 

-Av Linnea Palmqvist-

Den naturliga porten för Kälom och östra Offerdal mot omvärlden var insjöhamnen i Lövviken, Näldsjön. Det fraktades snart sagt allt som skulle vidarebefordras till Östersund eller hämtas därifrån.

Hästskjuts, ångbåt och järnväg. Det naturliga kommunikationsmedlet för kälabon förr i tiden.

Därför var det nog ingen som speciellt höjde på ögonbrynen när man under första kraftstationsbygget vid Långforsen hämtade det stora balanshjulet vid Näldens station, fraktade det över Näldsjön till Lövviken för häst och sedan därifrån till Långforsen med två hästar.

År 1918 stod kraftstationen färdig och Kälom fick elström, men många och långa arbetspass, flera från bygden hjälpte till, låg bakom det fantastiska som hände där i slutet av första världskriget. Många byar har fått vänta på sin tur, men tack vare det korta avståndet  mellan byarna i östra Offerdal och Långforsen var folket i trakten att gratulera. De fick sin elström tidigt. Redan 1916 - 1917 byggdes vägar till Långforsen från Österulvsås, cirka sju kilometer. Därmed underlättades både material- och människotransport avsevärt.

Omkring 15 personer från Kälom arbetade vid anlägget och det blev nästan som en riktig liten by vid forsen när där var som flest. Även hantverkare av allehanda slag kom till och hur skulle man klara sig utan smed på bygget? Och hur var det egentligen med mathållningen?

Upp igen

 

Smed och kocka.

Jodå, det fanns både smed och kocka vid anlägget och arbetare, vattenrallare från spridda delar av länet anmälde sig intresserade till jobbet med kraftstationen.

-Det gick nästan inte en dag utan att det kom någon person efter vägen på den tiden och frågade efter vägen till anlägget, berättar Hanna Nyqvist, Utgård som var 13 år den dag strömmen till Kälom knäpptes på.

-En fantastisk upplevelse. Jag trodde mamma lurades när hon berättade att vi skulle kunna vrida på en knapp och allt skulle bli ljust, säger hon.

Ett av de tyngsta arbetena och mest riskfyllda var naturligtvis gjutningen av fundament och socklar samt själva anläggsbygget.

Massor av grus behövdes och det hämtades uppströms Långan med båt, sedan kördes gruset för häst till kraftbygget för gjutning. 1924 skedde ombyggnad med nya och större generatorer för att få mera kraft. Därmed sänktes också kanalen en hel meter.

Två nya turbiner hämtades i Krokom på järnvägen och fraktades i en speciell vagn som man fick låna i Krokom. Vagnen drogs av ett fyrspann till Kälom där det blev omlastning för vidare transport till Långforsen.

Den sista biten drogs de på släp, som var gjorda av timmerstockar. Åtta hästar krävdes för att dra släpet ner till Långforsen!

Körningen blev också hård och strapatsrik och räckte i två dagar, mest på grund av dålig väg som var både krokig och brant.

Smeden Per Nilsson från Västerulvsås stod för de flesta smidesarbetena vid anlägget, men hans huvudsakliga gärning var främst borrvässning. Under senare tid har det varit en del omjusteringar och de smala trådar som användes förr till strömtransporten her ersatts av ordentliga linor. Idag är Långforsen sammankopplad med större stationer, som Hissmofors och Näsaforsen i Föllinge.

Källor: Nils Persson och Hanna Nyqvist, Västerulvsås, Linnea Palmqvist, Utgård.

Upp igen