- Av Hanna Nykvist -
Omkring 1900 fanns i Kälom 16 fäbodar (23 bosäten).
Flyttningen av djuren till bodarna kallades i dagligt tal " att buföra", vilket skedde nyss före eller strax efter midsommar. I bodarna var vi till mitten av augusti.
En fäbod tillhörde oftast de större gårdarna, men även andra, som inte hade tillräckligt med bete kunde få ha sina djur där. Då var det frågan om det fanns en duktig butös som kunde sin sak. Det kunde nämligen bli omkring 15 kossor som skulle mjölkas, därefter skulle mjölken syrarenas, grädden skulle kärnas till smör, osten göras samt vasslan kokas till mese.
Kokningen försigick i ett liten kokhus, som kallades skåle. Det var ett toppigt hus, likt en lappkåta, med eldstad i mitten, som bestod av stenar och kallades stacke. I bland fanns det en spishäll att koka på, och det tog flera timmar innan mesosten var klar.
På 30 och 40-talen avtog buföringen nästan för gott hemmavid. Då fick en del kossor bege sig till bodarna i fjällen. Det blev en lång väg att gå, ibland ända till Skärvången och till bodarna i Offerdalsfjällen.
På sensommaren när det blev svamp (soppen) i skogen kunde det hända att korna inte gick hem till mjölkdags. De blev alldeles som vilda och oroliga för att få tag i soppen, därför stannade de i skogen. Då blev det till att gå i "kuskog" för att söka rätt på dem.
På hösten, i september, kunde det bli buföring på nytt för en tråveckors tid. Då skulle korna beta buvallen samtidigt som hemfolket började med skörden, som att ta reda på kornåkrarna, potatisen m.m.
Om det var arbetsamt och jobbigt med all flyttning, ofta lång väg att gå, så fanns det även många glädjeämnen. Speciellt om det var ungdomar med.
Vi brukade ordna så att ungdomar från Kälom och Nordanälden möttes i Bölesbodarna. Det är minnen jag aldrig glömmer. Kalaset brukade räcka från lördag kväll till söndag afton med dans och musik och fika.
Andra minnen är de vackra sommarkvällarna. Då var buan en verklig idyll, så visst är det roligt att ha buföringen i minnet.
Det var nästan lite vemodigt att lämna buan frampå sensommaren.
Sista dagen när mjölkningen var avklarad kokade vi rörost och sötost, som ju är en riktig delikatess.
Eller hur?